Nya beslut och avgöranden
Här kommer en sammanfattning från nya avgörande & beslut v.10 & 12. v.12: Vite på grund av placering av patientsängar…
Här kommer en sammanfattning från nya avgörande & beslut v.10 & 12.
v.12:
Vite på grund av placering av patientsängar i strid med förbud från Arbetsmiljöverket: Förvaltningsrätten i Skåne 2024-03-12 Mål nr 18403-23
En region ådömdes vite på 1000 000 på grund av felaktigt placerade patientsängar. Regionen medgav att patientsängarna placerats i strid med ett förbud Arbetsmiljöverkets satt upp sedan tidigare men yrkade i domstol på att Arbetsmiljöverkets ansökan om vite skulle avslås alternativt jämkas. Regionen förklarar att situationen beror på brist på disponibla vårdplatser och hälso- och sjukvårdspersonal sedan en längre tid. Härtill angav regionen att åtgärder vidtas för att förhindra ett en sådan situation uppstår framöver. Regionen menar att man i det enskilda fallet placerat patientsängar i korridoren efter att en avvägning har gjorts mellan kravet på god arbetsmiljö och patientens vårdbehov och konstaterar att det visserligen även föreligger patientsäkerhetsrisker med att placera en patient i en korridor. Regionen menar dock att man i dessa fall måste grunda bedömningen på den medicinska bedömningen kopplat till patientens mående och det medicinska ledningsansvaret. I det fall patientsäkerhersrisker bedöms väga tyngre vid en intresseavvägning anser regionen att det inte kan bedömas som rimligt att ett vite utdöms när det av sådana skäl blir omöjligt för arbetsgivaren att uppfylla sina skyldigheter gällande arbetsmiljö.
Förvaltningsrätten som prövade målet bedömde att grund för vite förelåg. Vid bedömningen av om vitet skulle jämkas konstaterade domstolen att exempel på särskilda skäl som kan utgöra grund för att jämka vite är om förhållandena ändrats sedan myndigheten meddelade sitt föreläggande, att vitesbeloppet kan ha varit schablonmässigt bestämt utan hänsyn till den enskildes ekonomi eller omständigheterna i övrigt eller att adressatens underlåtenhet kan framstå som förhållandevis ursäktlig (prop. 1984/85:96 s. 55 f.).
Domstolen konstaterar att Regionen sedan 2005 har haft ett förbud riktat mot sig angående patientsängarnas placering på sjukhuset och att vitesbeloppet successivt höjts på grund av att Regionen brutit mot förbudet. Härtill tog domstolen hänsyn till att det framgick av handlingarna att överbeläggningar är vanligt förekommande och att patientsängar regelbundet placeras i korridor med ena långsidan mot en vägg. Vidare hänvisar domstolen till att problematiken med felplacerade sängar förelegat under många år och att Regionen trots tidigare konstaterade överträdelser och utdömda viten inte har kommit till rätta med situationen.
Gällande Regionens argumentation ifrågasätter inte förvaltningsrätten att förbudet kan vara svårt att efterleva i en situation när patienters vårdbehov behöver tillgodoses samtidigt som personal och disponibla vårdplatser för tillfället inte är tillgängligt. Förvaltningsrätten menar dock att Regionen har ett ansvar för att efterleva förbudet även när det brister i tillgång till personal och vårdplatser och att det inte har kommit fram annat än att det finns möjlighet att organisera verksamheten så att det går att undvika överträdelser av förbudet utan att riskera patienternas säkerhet. Det framgår även av handlingarna i målet att placering av patientsängar i korridoren inte bara utgör ett problem för arbetsmiljön utan även för patientsäkerheten i sig.
Det som Regionen har fört fram gällande intresseavvägningen mellan arbetsmiljön och patientsäkerheten utgör därför enligt förvaltningsrätten inte särskilda skäl för att jämka vitet. Inte heller att Regionen aktivt arbetar med att följa förbudet utgör särskilda skäl för jämkning. Till sist konstaterar domstolen att det inte heller i övrigt kommit fram något i målet som innebär att det finns särskilda skäl för jämkning eller att det skulle vara oproportionerligt att döma ut vitet. Mot denna bakgrund fann förvaltningsrätten att Arbetsmiljöverkets ansökan skulle bifallas och ett vite om 1 000 000 kr dömas ut.
JO Dnr 9033-2022 2024-03-11 felaktigt agerande av Polismyndigheten vid begäran om patientjournal
En patient som hade blivit utsatt för en misshandel hade inte gett sitt samtycke till att Polismyndigheten inhämtade hennes patientjournaler. För att uppgifterna skulle få lämnas ut krävdes därför att brottet som utredningen avsåg var av så allvarligt slag att sekretessen kunde brytas, i detta fall hade det krävts att misshandeln var att bedöma som grov. Av utredningen framgick att brottsmisstanken inte nådde upp till den nivån. Polisen hade dock ändå begärt ut journalhandlingarna och i sin begäran bland annat angivit att det misstänkta brottet avsåg grov misshandel. I ärendehanteringssystemet gjorde polisen en anteckning om att journalerna skulle strimlas och inte läggas in i ärendet om det var så att den brottsutsatta patienten fortsatt inte ville medverka och om ärendet inte skulle nå upp till grov misshandel.
JO menar att det finns särskild anledning att ifrågasätta polisens agerande att hämta in journalhandlingarna och att hennes noteringar närmast ger intrycket av att hon hämtade in journalhandlingarna med förhoppningen att den brottsutsatta senare skulle lämna sitt samtycke eller att rubriceringen skulle ändras till grov misshandel.
JO konstaterar även att när journalhandlingarna kom in till Polismyndigheten blev de allmänna handlingar där (se bl.a. 2 kap. 4 § och 9 § första stycket tryckfrihetsförordningen, TF). Därmed ska handlingen som utgångspunkt registreras samt bevaras och arkiveras hos myndigheten (se 5 kap. 1 § OSL, 2 kap. 23 § TF och arkivlagen). Handlingarna var också en del av förundersökningsmaterialet och det var därmed fel att förstöra handlingarna.
Uppdaterade nationella riktlinjer för vård och stöd till personer med adhd och autism
Delvis eftergift av en upphandlingsskadeavgift ej möjligt- KamR Stockholm 2024-01-18 3866-23
Ett antal regioner har på grund av en direktupphandling av bemanningstjänster inom vården ålagts att betala en upphandlingsskadeavgift på 10 miljoner kronor. Beslutet överprövades och Förvaltningsrätten beslutade om en delvis eftergift av upphandlingsskadeavgiften. Målet prövades sedan av Kammarrätten som gjorde bedömningen att det inte är i enlighet med gällande rätt att sätta ned en upphandlingsskadeavgift och konstaterar härtill att eftergift av upphandlingsskadeavgift endast är möjligt i undantagsfall, vid synnerliga skäl.
Ett exempel som kammarrätten tar upp är att en upphandlingsskadeavgift kan efterges om myndigheten, på grund av eget agerande, har hamnat i en situation där myndigheten anser sig tvungen att direktupphandla för att människors liv eller hälsa annars skulle riskeras. Om detta inte skulle anses utgöra synnerliga skäl som innebär rätt att direktupphandla är det tänkbart att det skulle framstå som orimligt eller stötande att ta ut avgiften (prop. 2009/10:180 s. 198–199 och 370).
Kammarrätten konstaterar att situationen vid pandemin då direktupphandlingen skedde ligger nära det som beskrivs i förarbetena, dvs. att det skulle framstå som orimligt och stötande att under dessa förhållanden ta ut en upphandlingsskadeavgift till följd av direktupphandlingen. Det finns därför synnerliga skäl för att efterge upphandlingsskadeavgiften. När det gäller frågan om delvis eftergift kan medges, anser kammarrätten att bestämmelsen inte kan förstås så att delvis eftergift är möjlig. Om det finns grund för eftergift ska alltså hel eftergift medges.
Eftersom den aktuella bestämmelsen om eftergift endast tillåter att hel eftergift medges menar kammarrätten att förvaltningsrätten gjort fel genom att medge eftergift till hälften och återförvisade målet till förvaltningsrätten för att pröva upphandlingsskadeavgiftens storlek.
v.10
Kritik för bristfällig och långsam handläggning av begäran om journal- JO dnr 1274-2023
En person begärde ut sin sons BVC-journal via epost på regionens invånarsupport och fick till svar att begäran inte kan ske på det sättet. Han skickade då en förnyad begäran till den gemensamma utlämningsfunktionen. Först efter två månader efter att han först begärde att få en kopia av journalen fick han del av den. JO menar att man har en sådan rätt och att en begäran kan ställas till vem som helst inom en myndighet. Vidare klargör JO att den som vill ta del av handlingar inte har någon skyldighet att vända sig till en särskilt inrättad utlämningsfunktion med sin begäran. Om en begäran om att ta del av handlingar kommer in till myndigheten via någon annan kontaktväg än den som anvisats är det myndighetens uppgift att hantera den. Detta innebär att regionen borde ha handlagt och besvarat den begäran om allmänna handlingar som skickades till regionens e-postadress för invånarsupport. På samma sätt borde regionen ha hanterat den förnyade begäran som mejlades till den gemensamma utlämningsfunktionen. JO menar att det är uppenbart att hanteringen stått i strid med skyndsamhetskravet i tryckfrihetsförordningen och konstaterar att regionen förtjänar kritik för den bristfällig och långsam handläggning.
Ledsagning till träning för skälig levnadsnivå – KamR Göteborg 2024-01-30 7115-23
En kvinna önskade ledsagning i fem timmar för att kunna hantera träningsutrustning i samband med träning men blev endast beviljad två timmar då nämnden ansåg att det var tillräckligt för att uppnå kravet på en skälig levnadsnivå. Förvaltningsrätten beviljade dock fem timmars ledsagning med hänvisning till det läkarintyg som bifogats hennes överklagan som de menade styrkte att hon behöver motionera upp till fyra eller fem gånger i veckan, två timmar per tillfälle. Kammarrätten fann dock att läkarintyget inte gav något stöd för att hon behöver hjälp med att hantera träningsutrustning under mer än två timmar per vecka för att uppnå en skälig levnadsnivå. Mot bakgrund av detta fann Kammarrätten att hon inte har rätt till bistånd i form av ledsagning i större omfattning än vad nämnden hade beviljat henne.
Svensk läkarlegitimation på annat sätt än genom föreskriven utbildning – KamR Stockholm 2024-02-28 3923-23
En kvinna ansökte om att få svensk läkarlegitimation med stöd av att hon på annat sätt än genom föreskriven utbildning och praktisk tjänstgöring har förvärvat motsvarande kompetens som läkare. Bland annat hade hon beviljats särskilt förordnande inom neurokirurgi och ett särskilt förordande för att utöva läkaryrket.
Socialstyrelsen menar att man inte kan visa motsvarande kompetens som svensk läkarexamen enbart genom att arbeta inom sitt specialistområde med sin utländska utbildning. Härtill menar Socialstyrelsen att det faktum att utbildningen är jämförbar med den svenska utbildningen inte betyder att den är tillräckligt jämförbar för att hon ska kunna få möjligheten att skriva kunskapsprovet som nästa steg i legitimationsprocessen och visa sina kunskaper.
Kvinnan överklagade beslutet till förvaltningsrätten som vid sin bedömning beaktade vad som anges i 6 kap. patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2017:80) om legitimation för yrke inom hälso- och sjukvården vid utbildning från tredjeland. Domstolen landade i bedömningen att Socialstyrelsen som första instans ska ta ställning till om övriga förutsättningar för att meddela kvinnan legitimation som läkare är uppfyllda, upphävde Socialstyrelsens beslut och lämnade över målet till Socialstyrelsen för en sådan prövning. Socialstyrelsen överklagade då beslutet till Kammarrätten.
Kammarrätten gjorde en samlad bedömning att kvinnan, genom de handlingar och intyg som har getts in, visat att hon på annat sätt än genom sådan utbildning eller praktisk tjänstgöring som avses i 4 kap. 1 § patientsäkerhetslagen har förvärvat motsvarande kompetens. Kammarrätten bedömer mot bakgrund av detta att det Socialstyrelsen har fört fram inte medför någon annan bedömning och att överklagandet därför ska avslås.
Stöd från SKR för att komma åt välfärdsbrottsligheten
Sveriges kommuner och regioner, SKR, har tagit fram ett stöd för att komma åt välfärdsbrottsligheten som syftar till att bistå kommuner och regioner i arbetet. Läs mer här:
