Sekretess inom hälso- och sjukvården: en introduktion
För den som arbetar inom hälso- och sjukvården är regelverket om tystnadsplikt och sekretess grundläggande. För hälsouppgifter råder stark sekretess…
För den som arbetar inom hälso- och sjukvården är regelverket om tystnadsplikt och sekretess grundläggande. För hälsouppgifter råder stark sekretess vilket bland annat motiveras av att den som vänder sig till vården ska kunna känna tillit till att uppgifterna inte hamnar i fel händer. I grund och botten alltså ett värnande om patientens integritet. Koppling kan även göras till GDPR där uppgifter om hälsa anses som känsliga personuppgifter och därmed kräver ett starkare skydd i form av tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder.
Sekretessen regleras i offentlighets- och sekretesslagens 25 kapitel. 1 § för den som arbetar i offentligt driven verksamhet. Av paragrafen framgår följande:
”Sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Detsamma gäller i annan medicinsk verksamhet, exempelvis rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk undersökning, insemination, befruktning utanför kroppen, fastställande av könstillhörighet, abort, sterilisering, omskärelse och åtgärder mot smittsamma sjukdomar.”
Uttrycket ”hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden” innefattar i princip allt som rör patienten såsom patientens sjukdomstillstånd, adress och ekonomi (jfr prop 1979/80:2 del A s . 84). Av bestämmelsen framgår att det måste stå klart att den enskilda inte lider till men om uppgifter lämnas ut. Man skulle kunna kalla det för en skadeprövning där man bedömer om det kan vara till skada för patienten eller dennes närstående om uppgiften lämnas ut. Här bör dock nämnas att i det fall patienten samtycker till ett utlämnande så kan uppgiften som utgångspunkt lämnas ut, man brukar tala om att patienten styr över sin egna sekretess.
För privata vårdgivare gäller inte offentlighets- och sekretesslagen utan tystnadsplikten som regleras i patientsäkerhetslagens sjätte kapitel (6 kap. 12 § PSL). Av paragrafen följer att:
”Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning. Tystnadsplikt som gäller för en uppgift om en patients hälsotillstånd gäller även i förhållande till patienten själv, om det med hänsyn till ändamålet med hälso- och sjukvården är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till patienten.”
Som utgångspunkt gäller sekretess och tystnadsplikt inte mot patienten själv men som framgår av paragrafen kan så vara fallet om det är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till patienten. Här bör nämnas att det är ett högt ställt krav och att det bara är i vissa undantagssituationer som patientens rätt att ta del av sin journal kan begränsas.
Tanken från lagstiftaren är att en patient ska ha lika starkt skydd oavsett om det rör sig om en privat eller offentlig vårdgivare (se prop. 2007/08:126 s.46, 133 och s 248, prop. 2005/06:141 s. 63 och prop. 2005/06:161 s. 82 och 93).
Tystnadsplikten och sekretessen är dock inte ovillkorlig. Det finns nämligen så kallade sekretessbrytande bestämmelser som möjliggör och i vissa fall kräver att sekretessen bryts. Dessa har tillkommit då lagstiftaren har ansett att det är motiverat att bryta sekretessen under vissa särskilda förutsättningar. Det är dock viktigt att känna till att sådana bestämmelser måste framgå av lag och att säkerställa att mer uppgifter än nödvändigt inte lämnas ut.
Att bryta sekretessen och reglerna om tystnadsplikt kan utgöra ett brott enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
Sammanfattningsvis gäller stark sekretess och tystnadsplikt för uppgifter inom hälso- och sjukvården och det är en skyldighet för alla om arbetar inom vården att upprätthålla sekretessen för uppgifter som rör den enskildes hälsotillstånd och personliga förhållanden. Ytterst handlar det om patientens rätt till integritet.
